Konsortiet var tveksamt från början. Behövdes särskilt utbildningsmaterial? Riskerade forsakre och ingenjörer att avslöja känsligt material i processen, sånt som kunde bli publiceringar och processpatent?
Första succén gjorde Flash-animationen "A Mining Landscape", som vår learning object designer Anna Bauer, civilingenjör i bioteknik, gjorde samtidigt som hon själv försökte få begriplig ordning på de större sammanhangen. Många har tackat henne för större överblick, även erfarna, men specialiserade forskare...
Sedan fick vi ingång forskare i att göra PowerPointpresentationer, web tutorials och liknande som går göra med de digitala verktyg de redan använder (lite handpåläggning på materialet efteråt bara - Flashkonvertering, Course Genie, etc).
Under tiden jobbade vi på en liten wiki för enkla definitioner, samt en koncept-mindmap för tvärvetenskapligt bruk. Dessa byggdes sedan ihop (av Anna) till BioMineWiki, som tog bra fart.

Fler partners började skriva i den, och sedan människor utanför projektet. Statistik på wikin: Registrerade användare kommer nu från mer än 25 länder, och sajten har ca 700 artiklar, 400 filer, mest illustrationer, är uppladdade och sajten har haft snart 750 000 besök. Ca 6000 länkar finns till den, varav ca 4000 externa.
På slutet krönte vi detta med två biolakningsfabriker i Second Life, utarbetade av studenter från LTU som sommarjobb, och en HDTV-dokumentär, "Invisible Miners" - finns nu i 4 delar på YouTube, som bl a visades på SVT1 och SVTHD 21 december.
Nu finns det få så smala kunskapsområden som har så välförsörjt med fritt digitalt material. Kul tycker jag.
