fredag 13 november 2009

Onda problem i online-undervisning


Det fanns en preconference workshop på Educause 09 om "Quality Online Course Design: Addressing "Wicked Problems". Jag kunde inte vara med på denna, men hamnade i samspråk med en av föreläsarna som länge "samlat" på sådana problem. Det är problem man ofta observerar, men som sällan löses eller har någon uppenbar lösning, eller som t ex är svåra att lösa i samförstånd mellan inblandade parter. Eller så är problemet svårformulerat, man förstår det kanske inte förrän man har en lösning som fungerar?
Jag blev lite intresserad av ämnet. För visst är det så att vissa problem är mera återkommande och knepiga än andra.
Här är en lista på sådana problem, och här är presentationen från denna workshop.

torsdag 12 november 2009

Jättekorta föreläsningar


Hur tar man ner en 60-minutersföreläsning till en minut? Ja, sånt både diskuteras och tillämpas här på Educause. Här finns serier av mikroföreläsningar på en eller 5 minuter, 10 och 15 minuter, etc. Formatet 45 minuter eller 60 minuter kanske snart är ett minne blott i universitetskulturen? Kulturskymning eller inte? Vad kan vara bakgrunden?
* Tillämpningar av M-learning, utbildningsinnehåll på mobiltelefoner etc
* Den amerikanska Speech-traditionen spelar säkert in
* En allmän upplevelse av att föreläsningar blir väsentligt kortare om de spelas in i förväg, för att diskuteras när man träffas
* Inspelade långa föreläsningar används inte av studenterna i sin helhet - man söker i dem efter det man upplever sig behöva. I klassrummet satt man fast...
* Användning av föreläsningar som resurser bland andra, skapar en större koncentration på avgränsade ämnen, inte på att föreläsningarna ska pågå t ex 45 minuter
* Kanske har det också blivit svårare att hålla den klassiska linjära välförberedda långa perfekta föreläsningen då lärare är alltmer påverkade av ett hypermediaformat. När någon student frågar, eller man tycker att ögonen visar intresse - ja, då är det som att det "klickas" på detta moment och man utvecklar den delen mera istället. Föreläsningen har blivit Internet-skadad/påverkad?
* Föreläsningen är kanske inte längre huvudsaken - och framför allt inte som då det på medeltiden ibland saknades texter - definitivt inte längre enda kanalen till kunskap. Ett ytterligare tecken på förändring av kunskapsbalansen i utbildning.
* Föreläsningen används nu mera för att tända intresse, starta studenternas arbete etc - inte att veckla ut ett kunskapsmoments delar.
...och lite "stand-up" är det nog i det hela.

Men få hävdar att utvecklingen går mot endast fragmentisering. Rollen för den ingående förklaringen, anlysen, orienteringen finns nog kvar. Och en lämplig kurs i hur man gör 1-minutersföreläsningar går på 5 minuter säger man...

Se wikipediaartikel om mikroföreläsningar.
Se "One-Minute Professor"
Föreläsningsexemplet ovan är hämtat från denna sida på Northern Illinois University.

Lecture capture är inne



"Lecture capture" är ett koncept man ser mycket av på Educause Annual Conference 2009 i Denver. Lecture Capture är en slags automatisk klassrumsinspelning av ljud, video, whiteboard och allt som kommer genom lärarens dator till projektorn. Detta kan sen ses antingen på en stor skärm med alla källor som separata men synkroniserade filmer. Ibland finsn sökfunktioner också. För t ex IPods så kan man ladda ner en ikrympt verison, eller t ex bara ljudet, för att lyssna på bussen eller så. Vissa system kan också direktsända.

Flera företag finns här: Sonic Foundry / Mediasite, Echo360, Tegrity, Vidizmo. Ett antal sessions handlar också om lecture capture, och är olika avancerade. Det universitet som hittills har satsat mest konsekvent på det verkar vara Purdue University, Indiana. Deras Manager för Emerging technologies, David Eisert, berättar om bakgrund och upplägg för deras s k "Boilercast Initiative".
Purdue har en gammal tradition av att spela in föreläsningar - först på band, sen på kassett sen slutet av 80-talet. Studenterna kunde kopiera föreläsningar i biblioteket - mycket populärt.
Nu har man rullat ut fast installation av Echo360-funktionalitet i alla sina 270 standardklassrum. Dessa klassrum hade redan sedan tidigare en fastställd standard med bra IT- och mediautrustning för läraren att använda. Nu har man lecture capture också. En lärare får i början av terminen frågan om han vill ha sina föreläsningar inspelade, ja eller nej. Studenterna trycker ofta på för ett ja. Ingen tekniker finns, allt sker automatiskt och är kopplat till en lokal dator, som vid lektionens slut laddar upp materialet till en dator där det processas och komprimeras - sen finns det på en länk som läraren kan göra som han vill med - dela med sig av till studenterna automatiskt eller granska före publicering. Man tillåter dock inte f n redigering, inspelningen är som den är och kan användas eller inte. Man menar att lecture capture inte lett till något minskat deltagande på föreläsningar, möjligen kan ett par studenter som ändå brukar sitta längst bak och inte just medverka ha detta som en ursäkt för att inte komma alltid.
Lecture-capture-systemet är integrerat med lärplattformen Blackboard och ITunesU för mobile learning på Purdue. Man är nöjda, men vill på fråga inte berätta vad det kostat...

Course Redesign - rörelser



Nu är IT i undervisning inte bara experiment längre, eller projektbetonade försök att fylla på med online-studenter. Tidigare i USA, som i Sverige, har det ofta talats om mellan kollegor att all IT i undervisning är dyr och nog sällan lönsam. Men i de flesta andra sektorer av samhället är IT en tydlig effektiviserings- och förbättringsfaktor. Men så har det kanske inte genomgående börjat fungera i undervisningssektorn än, utom kanske för vissa universitet?
Nu har det formats "Course-Redesign"-rörelser. En definition av "Course redesign": "a systematic process to simultaneously improve learning outcomes and reduce/contain instructional costs."
Syftena med course redesign är flera:
- Att förbättra DFW-rate (minska avhopp och underkännanden) genom att engagera studenterna och följa upp individuella resultat bättre, även i stora undervisningsgrupper,
- Att genom arbetssätt, t ex inslag av social learning, skapa gemenskap i mindre grupper, även i stora klasser
- Att åstadkomma bättre flexibilitet för lärare och studenter.
- Att göra en bättre och intressantare undervisning och möjliggöra ett bättre lärande, trots ekonomiska begränsningar.
Nu har universitet avdelningar för course redesign, det finns nationella institut dit man kan åka på kurs i ämnet, man kan söka pengar till course redesign, det finns mallar / roadmaps att använda, etc. Effekten ägs vara bra - effektivitets- och lönsamhetsökningar på 15-77% talar man om. Kurser som är populärast att jobba med verkar vara stora kurser på undergraduate-nivå där både vinsterna och förlusterna kan vara stora, t ex i matematik, och ibland små men viktiga kurser som man vill ska kunna överleva ekonomiskt.
Det nationella institut som nämns oftast är NCAT, National Center for Academic Transformation , men det finns andra koncept och rörelser. NCAT:s sajt är innehållsrik, med många exempel och saker att tänka på.
Campusbaserad blended learning kan vi väl kalla det?

SCALE-UP - klassrum

"Learning Spaces" har varit ett aktuellt ämne flera år, och många universitet har experimenterat med undervisningsmiljöer som varit en mix av föreläsningssalar och datorlab och gemenskapsyta. Men ofta blev de antingen-eller, det är i alla fall mitt intryck. 2005 kom t ex boken "Learning Spaces", med många exempel. Nedladdningsbar här.
Nu har man tydligen börjat hitta lite normalformer eller standarder för nya klassrum som är IT-grupparbetsrelaterad men ändå med läraren på något sätt i centrum. Se t ex här. och kolla på denna 4-minuters video från University of Minnesota.

View SCALE-UP Sites in a larger map
SCALE-UP står för Student-Centered Active Learning Enviroment Undergraduate Programmes. Se nätverkets / rörelsens hemsida för fler exempel. Kartan representerar klassrum av denna typ - USA, och något här och där i världen i övrigt - tunt i Europa dock. Vilken inte innebär att den här typen av klassrum inte finns?

torsdag 5 november 2009

Vidizmo - lecture capture med mashup


Lecture-capture-lösningar är på modet här - problemfria inspelningar av föreläsningar i klassrum. Men om man vill jobba lite mera med sin inspelade föreläsning verkar Vidizmo var ett intressant alternativ. Lätt att spela in, lätt att redigera, lätt att projicera olika källor, lätt att till olika delar av föreläsningen knyta dokument, länkar, kolla-dig-själv-grejor, etc. Vidizmo kan också t ex direktsända. Ingen särskild hårdvara. Automatisk lecture capture framma i januari.

Vi bör kämpa för modern copyright!?


Lawrence Lessig, Professor från Harvard Law School och mycket aktiv i debatt och initiativ kring moderna copyrightregler. Han förklarar hur copyright uppkom men inte berörde särskilt många kring år 1900 - till att den 100 år senare berörda alla, nästa varje timme riskerar vi att krocka med copyrightregler. Skillnaden är att det nu produceras kopior när man konsumerar media. Hela tiden. Det var inte förutsett. men vi har ändå i stort sett gratis tillgång till alla världens böcker om vi lånar dem på bibliotek. är det inte underligt?
Ett bland flera exempel på nutida komplikationer med copyright som Lessig nämner är att merparten av alla dokumentärfilmer egentligen börjar vara obrukbara. När de producerades gjordes många kortsiktiga avtal om hur t ex nyhetssnuttar och annat externt material i filmen skulle kunna användas - och det är en gigantisk uppgift att omförhandla dessa nu för en ny visning. Men vi vill kunan se på dessa idag, om vi behöver!
Copyright är till för att skydda kreativitet, brukar det sägas. Men all kreativitet sker i en ekologi, en kontext - och varför skulle högre utbildning och forskning trivas i samma ekologi som Britney Spears? Tänker vi efter så fungerar det inte. Businessmodellen för vetenskap och utbildning (som dock är något olika), är mera av kommunism - uppfattat på rätt sätt, menar Lessig.
Han delar ut, bildligt, en licens för akademiker att protestera och ifrågasätta. T ex tillgång till forskningsdatabaser är en stor utgift - som stora universitet bara betalar - små, särskilt i uländer, har ingen chans. Lessig vill ah en OpenAccess Model. Hn är inte för "abolitionism", att helt enkelt skrota copyright. Det är inte heller bra. En alternativ modell är Creative Commons, "Some rights reserved" - och faktiskt har såväl Al Jazeera som Vita Huset (för sitt pressmaterial) anpassat sig till denna standard. Lessig fick stående ovationer - av de flesta, några läroboksförfattare och ägare av forskningsdatabaser satt nog ner...? Nu finns Lawrence lessigs föredrag också på nätet i lecture-capture-format här. men gå fram till slide 101 för att få höra Lawrence lessig, som i snabb takt under en timme avverkar kring 700 slides utan att det känns ansträngt...

E-böcker och E-bookreaders



En session handlade om eböcker och ebokläsare. det måste jag ju gå på eftersom jag var intitativtagare (Centrum för Utbildningsteknik vid UmU var projektägare) till ett projekt med stöd av DISTUM 1999-2000. Vi testade då RocketBook, för läsning av texter som annars skulle ha varit bredivdläsning, vilket funkade ganska bra. När vi testade en ordinarie kursbok på äsplattan, så ville man ha den på papper också . man känhde inte att man kunde plugga annars...
Så verkar det vara än idag. Salen var full, många var intresserade, och både universitet som hade testat och lärmomedelsförlag och hårdvarutillverkare var med. Det finns nu många läsplattor, t ex Kindle (Amazons), Barnes&Noble Nook och Sony Reader. men som någon sa: "The problem with ebook readers is ebook readers".
Vi är alla, även "digitala infödingar" uppvuxna med och inskolade i boken, "codexen". Man kan läsa texter och romaner på en läsplatta, men det är svårt att "plugga", tillräckliga annotationsmöjligheter finns inte, och "man vet inte var man är", mm mm.
Nu är väl kanske en del saker på gång. E-ink, plattor med mera interaktionsmöjligheter, och med möjlighet att dela anteckningar. Alla verkar också vänta på att Apple ska dyka upp som gubben ur lådan och försöka göra någon insats i ebokläsarbranschen.

Nåja, kan man läsa på laptopen då? Javisst, men inte så gärna kursböcker. Samma sak som med läsplattor: tillräckliga annotationsmöjligheter som man känner sig bekväm med saknas. Pdf-filer verkade vara största hat-objektet i rummet. De är för statiska. Istället utvecklas nu ett antal andra format, och konvergens på textformatområdet kan väntas. En universitetsföreträdare tycker att 15 dollar är en lämplig litteraturkostnad per kurs...förlagen och kursboksförfattarna verkar inte vara med på det tåget...
Sen har vi en faktor till, nämligen Web 2.0. "Reading alone is so yesterday" säger någon. Andra protesterar och försvarar bokens linjära format och solitära konsumtion.
Den långsiktiga skillnaden mellan en bok och en web-sajt diskuteras också livligt - utan slutgiltigt resultat... Linjärt media mot hypermedia.
Kolla gärna wikipediaartiklar för e-bok-textformat, ebok-läsare, och eböcker.

Open Labyrinth - simuleringsverktyg



Rachel Ellaway och David Topps från North Ontario School of Medicine berättade om hur de jobbar med case i undervisningen med hjälp av ett verktyg som verkar intressant och smidigt för många ändamål: Open Labryrinth (Open Source-verktyg).

NOSM är en ganska ny enhet, bildad av två univesitet gemensamt: Lakehead University och Laurentian University med respektive campus in Thunder Bay och Sudbury, 120 mil mellan! De har också forskning och undervisning på många andra ställen i Ontario. Detta innebär också att man satsat mycket på att var en "cloud school", arbeta mycket över Internet. Patientcasen är ett exempel.
Det finns många sorters patientfall som lärobjekt att jobba med. PÅ NOSM har man satsat på en enkel sort som man fort producera och justera. Det är väsentligen textbaserat i en slags hypermediastruktur. För medicinsk utbildning är det viktigt. Ingen student möter själv alla de patienter han behöver ha erfarenhet av, och studenten kan givetvis inte hålla på med trail and error-metoden med riktiga patienter. Man ser sin case-samling som en uppsättning narrativa spel med olika utgång. I verktygen kan man egentligen göra vadsomhelt - inte bara patientsimuleringar - handledningar, problemlösningar, etc, etc.
Genom programmet Vue gör man först en struktur i mindmap-form, som sedan transformeras till en slags enkel webb-vy.
Open Labyrinth kan också kopplas till att kontrollera avatgarer i miljöer i Second Life - så man "ser" patenten dö...för mångdimensionell upplevelse. Sägs inte vara jätteknepigt alls. Lite kan man tvivla?
Man betonar att dessa textbaserade simuleringar duger utmärkt. Man behöver inte göra det onödigt knepigt för sig. Som parallellt exempel anförs att USA en gång utvecklade, för många miljoner, en kulspetspenna som man kunde skriva upp-och-ner med, avsedd för astronauter, the space pen. Ryssarna använde blyertspenna...
En del andra medicinska utbidlningar jobbbar med Open labyringth också. Här finns ca 60 fall som NOSM bjuder på (Creative Commons License).
Open Labryrinth är utvecklat i Edinburg. Här är fall som de bjuder på - kolla särskilt det klassiska fallet Sarah Jane.
Upptäcker att det finns ett EU-projekt också, som har Karolinska med, Virtualpatients.

Workshop om Mashups



En preconference workshop som jag valt (och var convener på, värd och ordningsman), handlade om ”mashups”. Det är ungefär att kombinera två dynamiska informationskällor till en tredje i något särskilt syfte. Vår instruktör var Raymond Yee från Berkeley University – han har också ett företag, Data Unbound, samt har skrivit en bok: Pro Web 2.0 Mashups: Remixing Data and Web Services. En hel del material kring boken finns här: http://blog.mashupguide.net/

Ett nu klassiskt exempel på mashups var när Google maps kom, och en del började greja lite med koden bakom och fick spännande saker att hända. http://www.housingmaps.com var en av de första och mest kända – en kombination av Google maps med databaser med fastigheter till salu. Det var kanske inte riktigt meningen att man skulle göra så först, men Google accepterade och fixade till sitt gränssnitt för såna här kombinationer, sitt API, så att man lättare skulle kunna mixtra.
http://www.chicagocrimes.org är också känd och stilbildande – att koppla ihop brottsförekomstregister och de adresser för brott och ingripande som fanns där med karta, så man fick överblick över brottsligheten på gatan…
På http://www.worldcat.com är bibliotekskataloger kombinerade med uppgifter om var den som söker en bok befinner sig – och man får veta närmaste bibliotek där boken finns.
Det är för att göra vissa saker ganska småknepigt, man måste förstå xml-kod mm. Men gällande andra saker så kan man byta ut lite uppgifter i färdig kod för att få saker att funka, t ex att filtrera Flickr-bilder i olika sammanhang (Flickr har mycket tillrättalagt API för alla slags mashup-operationer.
Vill man ha en överblick över vilka källor som är populara att kombinera och hur de har kombinerats och hur man kan göra, så kan man gå till http://www.programmableweb.com, där kan man få mycket hjälp.
Spännande var cokså en demo av ”Yahoo Pipes” http://pipes.yahoo.com/pipes/ , olika sätt att göra, kombinera och filtrera Rss-strömmar genom ett grafiskt gränssnitt. Ser kul och begripligt ut!
Detta med mashups bara växer. Sök på ordet får du se. Snart är det ännu enklare att kombinera och filtrera information och presentera den på nya sätt. Både som digitala lärobjekt och som uppgifter för studenter. Trenden börjar vara att då det inte är svårt att få tag på information längre (men man måste förstås bedöma kvalitén), då kan man istället leka med informationen och kombinera den på olika sätt med annan information – och få nya insikter och frågor. Riktigt var mans hobby är detta inte än, men kanske snart. Spännande, men komplicerat.

Free Agents Learners...



Julie Evans presenterar med Project Tomorrow, Speak Up! Det är ett projekt som årligen samlar data genom Internet surveys (SpeakUp!) från grundskolor (K-12) – elever, föräldrar, skolledare och lärare. Man ger också tillbaka till skolan deras egen data för självanalys. Ca 330 000 enkäter blev et förra året. Nu ska man också börja samla data från lärarstuderande.
Det handlar om IT-frågor, IT-mognad, tillgång till IT-hårdvara och kommunikation, attityder till IT, drömmar om hur en modern skola skulle kunna se ut mm.
Elever får bedöma sig själva angående sina färdigheter. Inte så många anser sig ”avancerade” IT-användare – men de klarar mera saker än vad man tror i alla fall, även långt ner i åldrarna. Men de klarar vad de vill klara, spela spel, nätverka med vänner t ex. Många i förskolan önskade sig Iphones, det räcker inte med vanliga mobiltelefoner… Läs om detaljer på sajten.
Mailar gör barn numera bara när de måste kommunicera med vuxna, t ex farmor och farfar. Man vill ha en egen laptop, att använda i skolan och kommunicera fritt, det är ganska genomgående. Alla har inte Internetaccess elelr dator hemma – men man är uppfinningsrik på att skaffa sig tillgång – hos kompisar, släktingar, på biblioteket, etc.
En tydlig sak som också är genomgående är den s k ”Digital Disconnect”. Man använder IKT före skola och efter, men själva skoldagen har många restriktioner på vad man får göra, vilken hårdvara man får tillgång till, och när och när inte man får använda IT. Men efter skolan brakar det lös igen. Barnen vill för det mesta använda dator (laptop) i sitt arbete, precis som vuxan. De verkar övertygade om att framgång i arbetslivet har i stor grad med IT-användning att göra. Men de misstror skolan om att kunna hjälpa dem på rätt sätt. De kollar ibland upp vad lärarna sagt på Internet, om det verkligen är så…och i middle school är det vanligt att man tar online-kurser (och använder t ex pedagogiska YouTubefilmer?), framförallt i matematik, parallellt med sina studier. Man vill ha bättre hjälp att förstå, man vill skapa en slags blended learning(?)
Se på http://www.tomorrow.org.

Educause Exhibition

Till Educause hör en jättelik mässa med produkter och tjänster. Ska blogga mera om några särskilda stånd sen. Det är fart här, och ingen blygsel om kommersialismen. Som en fotbollsplan ungefär, full av IT-grejor, möbler, IT-tjänster, försäljare i särskilda kostymer, giveaways och tävlingar. Musiker, clowner och folk i djurkostymer saknas inte heller. Lite osvenskt är det.

På Educause Annual Conference 2009: "The Best Thinking in Higher Ed"



Nu är jag på plats i Denver för Educause 2009. Konferensen är i år inte fullt lika stor som tidigare, "bara" ca 5500 personer, mest från amerikanska universitet, men även från många andra länder. Från Umu, som är medlemsorganisation i Educause, kommer faktiskt 9 personer. Förutom undertecknad så kommer de andra från LADOK. Konferensen inrymmer många spår och specialinriktningar. Allt från programmerare till nätverkstekniker till pedagoger och universitetsledare och bibliotekarier och utvecklare och administratörer finns här. Och många försäljare i deras fotspår...
Årets upplaga av konferensen finns också i en online-variant som man får köpa in sig på per universitet och följa om man vill. Ska försöka blogga om de saker jag är med om - jag koncentrerar mig på "Teaching and Learning"-delarna av konferensen mest. Mellan varven träffar jag gamla bekanta och försöker skapa några nya kontakter - både för allmänt nätverkande (eller snarare - inriktat på specialister på "blended learning") och för konferensen "Emerging Pieces in the Education Puzzle i på Campus Skellefteå" (jag spanar in möjliga föreläsare).

Storytelling med Bryan Alexander

”The last man on earth sat alone in a room. There was a knock on the door. (Fredric Brown, Knock 1948)
Bryan Alexander, Research Director på NITLE, National Institute on Technology in Liberal Education. Han har besökt UmU och HumLab för något år sen (se hans streamade föreläsning då på HumLabs sajt), föreläste om storytelling, i allmänhet och i utbildning.
Människan kanske inte förändras så mycket. Vi sitter fortfarande framför brasan och hör andra berätta och bidrar själv med något också. Hunger efter en god historia är enorm. Nu heter brasan Internet.
Det fanns storytelling i web 1.0 också. Det handlade t ex om hypertext stories, berättelser som kunde ta olika vägar beroende på olika saker, eller om kedje-mail, etc.
Web 2.0 öppnade för massor av kommunikation och gemensamt skapande. Möjligheterna blev nästan obegränsade. Se t ex på delicio.us tag ”storytelling”.
Man twittrar, bloggar och wikifierar historier. Vad sägs om en snutt av en gammal bok i blogg- eller twitterform (140 tecken) varje dag – med fria möjligheter till reflexioner och diskussioner. Vissa sådana saker har varit mycket populära. Eller att berätta en historia med 5 bilder på Flickr – egna och/eller andras? Faktiskt rätt kul, se t ex xxxxx.
Och det finns nu många verktyg att ganska lätt göra spel av sina historier med. Och så har vi videoberättandet givetvis. Och det bara fortsätter och sväller. Men allt kommer att vara annorlunda, ungefär till nästa sommar. Som alltid nuförtiden…

onsdag 24 juni 2009

BioMineWiki - mycket material om smalt område...

Tänkte bara sammanfatta det som BioMinE-projektet 2004-2008 inom 6:e ramprogrammet lämnat efter sig i form av lär-resurser, "learning objects" och liknande. Projektet hade i slutet 37 partners i 15 länder, tämligen stort alltså. Bland dessa Umu, Ltu, Skellefteå kommun och Boliden Mineral. Ämnet var bakteriell lakning av komplicerade malmer och anrikat material. Projektet hade ett ganska stort Work Package "Training", med 8 partners, vilket jag koordinerade. Huvudtanken var att tillsammans producera moduler av lärmaterial för flexibla och blandade utbildningsformer samt för "self-directed learning" - kring det tvärvetenskapliga ämnet biohydrometallurgi. Från början fanns inte mycket - något bokkapitel samt lokalt stencilerat kompendiematerial, för övrigt bara vetenskapliga papers.
Konsortiet var tveksamt från början. Behövdes särskilt utbildningsmaterial? Riskerade forsakre och ingenjörer att avslöja känsligt material i processen, sånt som kunde bli publiceringar och processpatent?
Första succén gjorde Flash-animationen "A Mining Landscape", som vår learning object designer Anna Bauer, civilingenjör i bioteknik, gjorde samtidigt som hon själv försökte få begriplig ordning på de större sammanhangen. Många har tackat henne för större överblick, även erfarna, men specialiserade forskare...
Sedan fick vi ingång forskare i att göra PowerPointpresentationer, web tutorials och liknande som går göra med de digitala verktyg de redan använder (lite handpåläggning på materialet efteråt bara - Flashkonvertering, Course Genie, etc).
Under tiden jobbade vi på en liten wiki för enkla definitioner, samt en koncept-mindmap för tvärvetenskapligt bruk. Dessa byggdes sedan ihop (av Anna) till BioMineWiki, som tog bra fart.

Fler partners började skriva i den, och sedan människor utanför projektet. Statistik på wikin: Registrerade användare kommer nu från mer än 25 länder, och sajten har ca 700 artiklar, 400 filer, mest illustrationer, är uppladdade och sajten har haft snart 750 000 besök. Ca 6000 länkar finns till den, varav ca 4000 externa.

På slutet krönte vi detta med två biolakningsfabriker i Second Life, utarbetade av studenter från LTU som sommarjobb, och en HDTV-dokumentär, "Invisible Miners" - finns nu i 4 delar på YouTube, som bl a visades på SVT1 och SVTHD 21 december.
Nu finns det få så smala kunskapsområden som har så välförsörjt med fritt digitalt material. Kul tycker jag.

tisdag 23 juni 2009

The Singularity University...?

Ray Kurzweil, känd futurist, ingenjör, innovatör och entreprenör, tog i höstas initiativet till "Singularity University" och fått såväl Google som många andra att satsa pengar. Lokaler? På NASA Research Park. Lärare i sommarkurser och komprimerade kurser för executives? Ja, en hel del kända namn, såväl från Stanford University som ligger nära, som från affärsvärlden. Inte ett universitet i vanlig mening, mera ett ledarnätverk med kurser om framtidsfrågor i en särskild riktning: att medverka i att skapa en intelligens som överskrider den mänskliga hjärnans, the "singularity". Då kommer våra problem att lösas....tanken verkar vara att nuvarande exponentiella tekniska utveckling som i och för sig är fantastisk inte bara kan fortsätta, utan att något helt nytt så småningom dyker upp och helt förändrar förutsättningarna.

måndag 18 maj 2009

Innovativa sökmotorer

Idag 18 maj skulle WolframAlpha avtäckas för offentligheten - men det skedde visst redan i lördags. Ett intressant komplement till Google. WolframAlpha försöker svara på frågor genom att kombinera information som finns på flera websajter.
Man kan också se på betaversionen av Spezify vilken skapar sökresultat av mera associativt och multimedialt slag.
En gammal favorit är Kartoo, som skapar mindmaps över sökresultaten genom att räkna ut vilka nya sökord som de funna sidorna har gemensamma.

onsdag 13 maj 2009

Universitetsförsök a la Wikipedia




De har blivit på modet nu, de här försöken att organisera learning communities aningen mera, samt att koppla ihop de som vill lära sig och de som vill/kan lära ut i en universitetskonstruktion på nätet. Tre st har dykt upp (som jag känner till) under de senaste månaderna:
University of the People skapad av samme entreprenör som skapade Cramster - har bedömts olika i utbildningsvärlden vad jag förstår.
School of Everything
och den mest intressanta tycker jag:
"Peer to Peer University" som har t ex Vijay Kumar och David Wiley i sin Advisory Board.

Live Question Tool - samlar frågor i föreläsning

Educause Learning Initiative skrev i sin aprilutgåva av "7 things You should have known about..." om "Live Question tool", en enkel, grqatis frågeuppsamlare vid föreläsning. Kanske extra användbart vid videokonferens till flera mottagande grupper - det brukar bli dåligt med interaktiviteten då...
Enligt uppgift tillhandahåller Berkmann Center på Harvards juridiska institution detta verktyg, men jag hittar ingen nedladdning för egen server. Däremot är det faktiskt bara att inrätta den "instance" (frågeformuleringssida för en föreläsning) man vill direkt i systemet...gå t ex hit.
Konstruktionen är riktigt bra - man kan rösta fram bra frågor istället för att fråga nästan samma fråga, aktualiteten syns i översikten, etc. och plats för svar finns, om inte läraren hinner svara på allt under föreläsningen - eller vill låta studenterna lösa frågorna själva till nästa gång. Troligen mera användbart än chat under föreläsning för att få feedback och samla in studenternas frågor.

EduNxt - intressant högoddsare


Nyhet i indisk flexibel utbildning, lärplattformen (?) EduNxt, släpps i sommar. Sikkim Manipal University blir första testare. Systemet lovar mycket: "EduNXT brings together 325,000 students who access 6,300 mentors in 100,095 counselling sessions across 310 towns, to 1 university to get 1 prestigious degree." Ska bli intressant att se.

Panopto - sympatisk lecture capture

Lecture Capture är inte videokonferens, inte podcast eller videocast. Det är en dokumentation av en föreläsning på enkelt och tydligt sätt med synkroniserade strömmar video, ppt-bilder, ljus, film på whiteboard etc ordnat i ett bra gränssnitt. Ganska automatiserat, skalbart, enkelt. Lågbudget jämfört med videokonferens. och lecture-capture-system kan vanligen inte heller direktsända.
De flesta lecture-capture-verktyg är ganska kostsamma vad gäller licensen, även att utvärdera och komma igång med. Echo360, MediaSite / SonicFoundry, Tegrity etc. Men Panopto är utarbetat vid Carnegie-Mellon University och har fri licens för universitet efter avtal. Vill man ha support och lagring på server så kostar det dock en mindre summa såklart. Har börjat testa. Verkar funka utmärkt! En del intressanta funktioner också. Se exempel här: http://yahoo.hosted.panopto.com/CourseCast/Viewer/Default.aspx?id=6d0a6847-be51-4d29-8c1c-f961274b5343.

18 maj: Wolfram Alpha !?

Google kanske nu snart får en riktig konkurrent: en sökmaskin som kan svara på frågor med hjälp av info från olika websajter i ett sammanställt svar. Något ditåt syftar WolframAlpha till, funktionell 18 maj. Skaparen, Stephen Wolfram, förklarar nedan:

onsdag 11 februari 2009

Giraffen - videokonferensrobot!

Ibland upptäcker man att man inte är ensam om en idé, och att man på andra håll kommit betydligt längre - och drar kanske slutsatsen att man är lite trendnisse i alla fall? Kolla in "Giraffen" från HeadThere, videokonferensrobot som släpps snart, pris kring $1500-$1800 (inte dyr...). Trådlös, i huvud- eller sitthöjd, kan röra sig fritt, prata se och synas...och fjärrmanövreras efter inloggning!

Jag har ibland tänkt på att videokonferens inte alltid fungerar särskilt bra för att distribuera undervisning. Ofta är det en föreläsning som ska distribueras, och den blir nästan mera "föreläsning" och mindre interaktiv genom videokonferensformen. På andra sidan känns det som dålig TV. Min personliga uppfattning är att videokonferens mest borde användas till diskussioner etc, medan envägsföreläsningar inte förlorar alls på att bli podcast eller videocasts istället.
Men om nu en långväga student eller satellitgrupp ska vara med på en föreläsning, så händer det att man flyttar in F2F-huvudgruppen med lärare i videokonferensstudio och sätter på tekniken. Så får de följa så bra de kan.
Videokonferens bygger på att man förflyttar rummet eller försöker utvidga eller dela rummet över avstånd. Vore det inte bättre med "subjektiv kamera" i vissa fall? Jag har länge funderat på om inte en liten PC med styrbar webcam, bra mikrofon och högtalare skulle kunna stå på en bänk i klassrummet - och fjärrstudenten/gruppen skulle kunna sköta den själva? Kolla runt i rummet, yttra sig när man vill, fokusera på vad man vill - och synas för de andra? Vore kul att testa, har jag tänkt, men inte kommit längre.
Men nu finns ju snart Giraffen - som dessutom kan röra på sig. Nästa version kanske har en arm för att trycka på hissknappar...?

Bill Gates vill förbättra lärarna...

På sajten TED dyker det ibland upp sevärda kortare och längre föredrag i intressanta frågor. Pinfärskt är Bill Gates tal "How I´m trying to change the world now".

Två fokusfrågor för "världsförbättring" tar Bill gates upp i en oefterhärmlig mix:

1) Utrota malaria och
2) skapa bättre lärare (!)

Vill man bara se på den senare fråga kan man hoppa in precis 8 minuter in på den 18 minuter långa videon. Inte säkert att världens lärarhögskolor blir imponerade av tipsen, men visst är talet tänkvärt. Hur mycket arbete läggs det inte ner på att utbilda mera, skapa lärmiljöer och andra förutsättningar, skriva kursplaner på nya utvärderingsbara sätt etc - men lite nu och då undrar jag om inte väldigt mycket av den slutliga kvalitén på undervisning (och lärande) ändå handlar om personliga egenskaper hos lärare, lärare som lyckas göra det bra under nästan alla förhållanden. Gates framhåller också att västvärlden (eller USA?) skulle kunna tänka på att konkurrera i kunskapssamhället genom att helt enkelt förbättra utbildning genom att fokusera på hur man skulle kunna förbättra lärarna...genom att se på hur de som nästan alltid lyckas bra faktiskt gör.
Påminner mig om en princip i Aristoteles statslära - man kan organisera många system för att styra staten, och alla kan bli både bra och dåliga i verkligheten. Till slut handlar det om ifall man har goda och kloka människor på centrala platser i systemet, eller inte. Men frågan känns lite småfarlig att diskutera...men ändå viktig.

tisdag 3 februari 2009

Högskola 2025

Mats Lindgren, är vd på Kairos Future, som tidigare gjort en undersökning och rapport om ”Skola 2021”, och nu kommer snart ”Högskola 2025”, där man t ex har haft Svenskt Näringsliv, Vinnova, SFS m fl som uppdragsgivare. Ca 6000 personer har svarat på frågor: universitetspersonal, studenter, personalmänniskor på företag (HR managers), opinionsbildare och beslutsfattare. Rapporten finns inte än, men kommer ganska snart.

Genom båda arbetena ä tydligaste resultatet vad HR managers ha av utbildningssystemet:
Framtida anställda som förstår och kan hantera komplexa frågor – och 40% säger att sådana är svåra att finna.
Om högre utbildning finns det ganska god samstämmighet om att
1) det finns för lite resurser
2) studenterna är för dåligt förberedda (förkunskaper mm)
3) förväntningarna på studenterna är för låga

En vanlig mening bland universitetslärare, men bara bland dem, är att förväntningarna på dem är för höga. Studenterna menar istället att förväntningarna på lärarna är för låga.
Det finns en stor skillnad mellan universitetsföreträdare o företagsföreträdare om hur viktigt det är att samarbeta m företag. Gissa vem som tycker vad.

Nå, vad ska man ha universitet till?

Kairos Future har grupperat många synpunkter och svar som framkommit, i fyrfältsscenarier som också visar vilka grupper som dominerar med synpunkter i vilka fält. T ex Allmän utbildning – Forskning och på andra ledden Självständighet – Lyhördhet mot det omgivande samhället på den andra. Mycket intressant. Presentationen skulle visst läggas ut senare på Sv näringslivs webbplats – då ska jag länka till den här.

Vad måste bli bättre?
Mycket i svaren ser inte ljust och hoppfullt ut. Färre och större universitet, ökad konkurrens, differentiering i kvalitet, krav på profilering och internationalisering. Men många tvekar på om kvalitén just kommer att höjas och att högskolan skulle med tiden bli mera mångkulturell och tilltala nya grupper studenter.

Ett scenariekors visar 4 framtida universitetsmodeller konstruerade utifrån gruppering av synpunkter: Kors: negativ framtid- positiv framtid, passiva universitet – aktiva universitet

“Stekta sparvar” (mera resurser som löser problemen?), ”det abdikerade universitetet” (staten styr mera), den kooperativa autonomin (samarbete mellan universitet m fl), och ”att äta eller ätas” (total konkurrens).

Recepten för ett bättre universitet ser ut sålunda:

Universitetslärare:
Mera resurser
Högre lön
Självständighet

Studenter:
Samarbete
Kontakt m företag
Praktik
Internationalisering

HR managers:

Studenterna ska ha mer tid med lärare
Mer samarbete med företag
Effektivitet som utbildare

I stort sett framkommer två linjer i materialet, menar Lindgren: Självständighet / elitism eller lyhördhet, samarbete och marknadsanpassning.

Reflexion: Rapporten blir intressant att läsa och kan nog bli ett bra diskussionsunderlag i olika sammanhang. Universiteten möjliga framtid tror jag har ljusare sidor och flera möjligheter till utveckling än vad man får om man frågar människor i systemet.

Specialisering resp komplexitet i framtiden



Troed Troedsson, ”Paradigmmäklarna” skrev en bok för ca 10 år sen, ”Don´t Panic”. Men nu är det kanske dags.
Av skolan förväntar man sig att den ska ge kompetens, börjar Troedsson. Kompetens defineirar han som vadsomhelst som hjälper en individ att nå sina mål. Ett vackert ansikte är kompetens i en miss-tävling och starka muskler var kompetens i många tidigare samhällen. Föräldrar vill att deras barn ska ha mera kompetens än de andra. Därför vill man att de ska jobba bra i skolan. Skolan har haft något att ge, genom ett kunskapsförsprång jämfört med det omgivande samhället. Det här har varit sant i 200 år. ”Skolläraren” hade förkrossande kunskaper i lokalsamhället. Men det har blivit mindre och mindre på det sättet. Och om denna skillnad är mindre, så följer också mindre dynamik med skolan i relation till det omgivande samhället. Det här ser vi på fler områden, T ex politiker är nu ofta betydligt mindre utbildade jämfört med sina väljare.

Ungefär 1990 menar han var sista året på eran “knowing where others didn´t”. Då kunde flygbolag tjäna pengar helt enkelt på att kunna driva flygbolag, vilket inte alla kunde. Nu verkar alla kunna det(!?)…och vad alla har och kan är billigt. Komparativt sett värdelöst.

Funktionalitet är inte längre det avgörande i en produkt eller tjänst. Flygplanen fungerar oftast och störtar inte. Konkurrens handlar istället om subjektiva värden, att förstå vad människor tror att de vill ha. Det är lätt att bygga ett kunskapstorn om man bygger det smalt…

Förr var strategin specialisering, vilket krävde långsiktiga relationer och noggrann planering. Nu handlar strategi om att kunna hantera komplexa sammanhang – att förstå hur allt passar ihop? Kraven blir att bemästra snabba beslut och anpassningar – det går inte förbereda sig, man måste ha beredskap.

Förr byggdes personligt välstånd på sikt i ett livsperspektiv, genom att t ex bli ingenjör och kämpa på med specialisering fram till sin pension. Nu handlar det mera om: Var är det mest spännande att vara med just idag?
Specialiserarna försöker dock hindra komplexitets-människorna. Ett exempel är mobiltelefonabonnemang. Visst vore det bra om du alltid fick tillgång till det bästa mobilnätet på ett särskilt ställe (som det sker genom roaming när man åker utomlands) – men telefonoperatörerna vill inte ha det så. De säger istället: Du får telefonen gratis om du aldrig använder annat nät än vårt…

Skolan är likadan, man binder upp och försöker specialisera – men vad skulle hända med utbildningssystemet om vi funderade på det ur nya perspektiv? Hur får vi ungdomar att vilja vara just här, just nu?

Frågan kommer fram: Kan man ändå inte tänka sig att det är de studenter som tycker att en kurs är tråkig, som är de som sen blir framgångsrika i detta ändå? Nja, inte i framtiden tror Troedsson. Har man tråkigt sticker man.

Reflexion: Intressanta observationer, och en del man inte tänkt på. Men lite generellt och svepande tycker jag.

21st Century Skills



George Fadel från Cisco börjar med 4 frågor för samtal:
1) Hur kommer världen att se ut 20 år från nu?
2) Vilka färdigheter kommer ditt barn att behöva för att lyckas i det samhället?
3) Vilka var omständigheterna kring din bästa lärande-upplevelse? (”peak learning experience”)
4) Hur skulle lärande se ut om Du skulle designa den utifrån dina svar på frågan 1-3?

Från det agrara samhället har vi ju vandrat vidare till industrisamhället och informationssamhället – och nu har vi kanske ”Imagination Society”? Framtiden är svår att föreställa sig, hur många visste att bioinformatik skulle bli så viktigt, eller ens finnas, för 15 år sen? Så företagen kan inte bara kräva mycket specialiserade tillämpade kunskaper av de nyutbildade man vill anställa – det är för kortsiktigt. Vi vet inte hur framtiden ser ut. Men vi kan förbereda oss bättre än nu.

ICT är inte ett verktyg. Det är en miljö man växer upp och lever i. Detta ställer krav på lärmiljöer, lärarutbildning, allt.

Partnership for 21st Century Skills är partnerskap och lobby-grupp bestående av 21 (sic!) stora multinationella företag som hittills övertygat 10 stater i USA att förändra sina utbildningsssystem. Mest är man inriktad på K-12. Cisco, Dell, Microsoft, Apple, etc är medlemmar.

Man har jobbat fram ett “Framework for 21sr Century Skills” http://www.21stcenturyskills.org/documents/framework_flyer_updated_jan_09_final-1.pdf
noggrant. Kunskap och färdigheter bör korsbefrukta varandra i undervisningen. Visst vill man att studenter ska ha kunskaper i olika ämnen, som tidigare – men också färdigheter. ”Not knowledge OR skills, knowledge AND skills”.
“Skills” delar han sen upp i…
1) Life and Carreer Skills,
2) Information and Technology skills,
3) Learning and Innovation Skills.
De 21 (”P21” – lägg det på minnet!) vill också se över och revidera de mesta av stödsystemen för utbildning, t ex standarder och utvärdering, kursplaner och undervisningsmetodik, fortbildning av lärare, lärmiljöerna. Från ”direct instruction” till ”content reinforced through skills”. Men vi måste frigöra tid för ”skills” man ska inte tro att detta utan vidare bara går att addera till det övriga man gör i utbildning. Det handlar om en större förändring.


Hur ser då arbetslivet ut i det 21:a århundradet?
Ja, visst finns en del av dagens yrken. Men trenderna går inte bara mot mera specialisering.
Det finns en OECD-illustration över det rådande läget som Fadel visar – hur mer och mer manuellt rutinarbete utförs i utvecklingsländer, liksom mer och mer maskinellt rutinarbete. Dessa aktiviteter minskar i i-länderna och deras utrymme blir ett slag kreativt och intellektuellt arbete, “non-routine-analytic”, men det räcker inte, allt större krav ställs på att detta arbete ska vara allt mer kreativt och kunna hantera allt större komplexitet. Framtidens yrken är kanske förutom ”collaborators” och ”orchestrators” även ”synthesizers”, ”explainers”, ”versatilists”, ”personalisers” och ”localisers” (de som kan omsätta kunskap i handling och verklighet på det lokala planet).

Några särskilda råd till Sverige? Sverige ligger bra till internationellt i t ex vad man får för sina pengar gällande grundkunskaper i befolkningen, och också gällande innovationsförmåga. Däremot ligger man lågt vad det gäller t ex entreprenörskap, något vi borde fundera över.

Reflexion: Ja, många intressanta trådar, och det märks att dessa företag i P21 har tänkt efter och är angelägna om rätt utbildningskvalité – och att denna inte alls är så skräddarsydd efter bestämda arbetsuppgifter i företag som man kanske väntar sig. Men det är lätt att ha synpunkter på undervisning – dessa hör dock till de intressantare.

Seminarium "Framtidens Utbildning"

Tisdag den 3 februari 2009, befinner jag mig tillsammans med kanske 70-80 andra intresserade på ”Framtidens utbildning”, ett seminarium anordnat av Svenskt näringsliv på Näringslivets hus i Sthlm.
Den direkta anledningen verkar vara att redovisa den survey och rapport som Kariros Future gjort med 6000, personer, universitetspersonal, studenter, HR-managers och opinonsbildare/beslutsfattare: ”Högskola 2025”. Mats Lindgren, vd Kairos Future presenterar detta.
Med som föreläsare på mötet är också George Fadel från Cisco, med titeln ”Global Lead Education”, för att tala om ”21st Century Skills” och Troed Troedsson från ”Paradigmmäklarna”.

tisdag 27 januari 2009

Cisco och global learning på lång sikt


Cisco utgav för snart ett år sen en mycket intressant och optimistisk skrift, ett s k "white paper" med sin tänkvärda analys av utbildnings form och funktion globalt och hur man vill se detta förändras. Den heter "Equipping Every Learner for the 21st Century".

Microsoft, Cisco och Intel ifrågasätter utbildarnas "assessment"


I samband med den stora utbildningsteknikmässan BETT i London, hölls Learning Technology World Forum (dagarna före). Där skrällde Microsoft, Cisco och Intel med att släppa ett "Assessment - Call for Action" kallat Transforming Education: Assessing and Teaching 21st Century Skills. man är kritisk till provkulturen i utbildningsväsendet, som man anser omodern och dåligt anpassad till framtidens arbetsliv (antagandet att provens utformning styr lärandet ligger nog bakom).
Man satsar på ett globalt projekt för att visa universiteten hur det ska gå till istället...
Man avser också tydligen att fortsätta agera tillsammans som "Partners in Education Transformation". Så mera åsikter är nog att vänta...

Åter från Educause Learning Initative 2009

Hemma på jobbet igen på Umeå universitet(se min konferensblog från ELI2009 i Orlando). Nu tänkte jag prova blogga lite mera regelbundet om framtidsfrågor och intressanta händelser i högre utbildning, delvis som egen reflexion, sammanfattning och anteckning (alla papper jag skriver på brukar jag sällan använda igen, nu försöker jag anteckna på min tabletPC istället och publicera), delvis som kommunikation. Vad har jag för hemligheter egentligen, och hur kort är inte intressanta nyheters och bra idéers livslängd?

Kvardröjande reflexioner efter ELI2009 (se en del föreläsningar som lecture capture här). ELi är visserligen en samling entusiaster i framkant av utbildningsutveckling på amerikanska universitet (mest), och nog inte riktigt representativa, men man märker ändå att en del saker håller på att hända:

Allt mindre prat om vilken lärplattform man ska välja. Man använder olika, och byter ibland - allt vanligare att inte ha någon alls utan bara t ex en mix av Web 2.0-verktyg knutna till en hemsida eller gruppblog.

Second Life hör man inte mycket om - men vissa använder det flitigt, för en del uppgifter. Verkar skapa annan slags närvarokänsla, och framförallt känsla av att platsen för kursen är webben/den virtuella världen, inte ett ställe som undervisning "sänds" ifrån + några ställen där man "tar emot". Intressant.

Man fruktar inte för något ämne snart för att distribuera utbildning. Vad säs om frisörutbildning via mobiltelefon och mikrobiologi totally online (med mikroskop hemma, kylskåp i garaget för att förvara organiska prover, infrastruktur för distribution av dessa till distansstudenterna? men man krångliar inte till det för att nödvändigtvis få upp allt som simulering på skärmen heller. Alla medel tillåtna i blended learning.

Och framförallt - nu gäller det inte längre att "webbifiera" sin gamla kurs så oskadd som möjligt för de där egendomliga studenterna som inte vill komma till campus, nu är webben verktyg till att åstadkomma en pedagogisk förändring. Föreläsningen som form ifrågasätts, likaså det klassiska provets utformning, och läroboken (delvis pga att den blivit så mycket dyrare, vissa studenter finner att litteraturen kostar dem mera än "tuition".
Man kommer ihåg entusiasmen kring Paolo Freire och Neil Postman och gräver upp dessa igen och frågar sig om inte förutsättningarna är bättre nu istället, för att studenterna ska förstå och lära sig ATT LÄRA tillsammans med andra, istället för att förstå och minnas individuellt.

Trendord t ex "Collective knowledge", trendverktyg Twitter och Twittervision.