Giraffen - videokonferensrobot!

Ibland upptäcker man att man inte är ensam om en idé, och att man på andra håll kommit betydligt längre - och drar kanske slutsatsen att man är lite trendnisse i alla fall? Kolla in "Giraffen" från HeadThere, videokonferensrobot som släpps snart, pris kring $1500-$1800 (inte dyr...). Trådlös, i huvud- eller sitthöjd, kan röra sig fritt, prata se och synas...och fjärrmanövreras efter inloggning!

Jag har ibland tänkt på att videokonferens inte alltid fungerar särskilt bra för att distribuera undervisning. Ofta är det en föreläsning som ska distribueras, och den blir nästan mera "föreläsning" och mindre interaktiv genom videokonferensformen. På andra sidan känns det som dålig TV. Min personliga uppfattning är att videokonferens mest borde användas till diskussioner etc, medan envägsföreläsningar inte förlorar alls på att bli podcast eller videocasts istället.
Men om nu en långväga student eller satellitgrupp ska vara med på en föreläsning, så händer det att man flyttar in F2F-huvudgruppen med lärare i videokonferensstudio och sätter på tekniken. Så får de följa så bra de kan.
Videokonferens bygger på att man förflyttar rummet eller försöker utvidga eller dela rummet över avstånd. Vore det inte bättre med "subjektiv kamera" i vissa fall? Jag har länge funderat på om inte en liten PC med styrbar webcam, bra mikrofon och högtalare skulle kunna stå på en bänk i klassrummet - och fjärrstudenten/gruppen skulle kunna sköta den själva? Kolla runt i rummet, yttra sig när man vill, fokusera på vad man vill - och synas för de andra? Vore kul att testa, har jag tänkt, men inte kommit längre.
Men nu finns ju snart Giraffen - som dessutom kan röra på sig. Nästa version kanske har en arm för att trycka på hissknappar...?

Bill Gates vill förbättra lärarna...

På sajten TED dyker det ibland upp sevärda kortare och längre föredrag i intressanta frågor. Pinfärskt är Bill Gates tal "How I´m trying to change the world now".

Två fokusfrågor för "världsförbättring" tar Bill gates upp i en oefterhärmlig mix:

1) Utrota malaria och
2) skapa bättre lärare (!)

Vill man bara se på den senare fråga kan man hoppa in precis 8 minuter in på den 18 minuter långa videon. Inte säkert att världens lärarhögskolor blir imponerade av tipsen, men visst är talet tänkvärt. Hur mycket arbete läggs det inte ner på att utbilda mera, skapa lärmiljöer och andra förutsättningar, skriva kursplaner på nya utvärderingsbara sätt etc - men lite nu och då undrar jag om inte väldigt mycket av den slutliga kvalitén på undervisning (och lärande) ändå handlar om personliga egenskaper hos lärare, lärare som lyckas göra det bra under nästan alla förhållanden. Gates framhåller också att västvärlden (eller USA?) skulle kunna tänka på att konkurrera i kunskapssamhället genom att helt enkelt förbättra utbildning genom att fokusera på hur man skulle kunna förbättra lärarna...genom att se på hur de som nästan alltid lyckas bra faktiskt gör.
Påminner mig om en princip i Aristoteles statslära - man kan organisera många system för att styra staten, och alla kan bli både bra och dåliga i verkligheten. Till slut handlar det om ifall man har goda och kloka människor på centrala platser i systemet, eller inte. Men frågan känns lite småfarlig att diskutera...men ändå viktig.

Högskola 2025

Mats Lindgren, är vd på Kairos Future, som tidigare gjort en undersökning och rapport om ”Skola 2021”, och nu kommer snart ”Högskola 2025”, där man t ex har haft Svenskt Näringsliv, Vinnova, SFS m fl som uppdragsgivare. Ca 6000 personer har svarat på frågor: universitetspersonal, studenter, personalmänniskor på företag (HR managers), opinionsbildare och beslutsfattare. Rapporten finns inte än, men kommer ganska snart.

Genom båda arbetena ä tydligaste resultatet vad HR managers ha av utbildningssystemet:
Framtida anställda som förstår och kan hantera komplexa frågor – och 40% säger att sådana är svåra att finna.
Om högre utbildning finns det ganska god samstämmighet om att
1) det finns för lite resurser
2) studenterna är för dåligt förberedda (förkunskaper mm)
3) förväntningarna på studenterna är för låga

En vanlig mening bland universitetslärare, men bara bland dem, är att förväntningarna på dem är för höga. Studenterna menar istället att förväntningarna på lärarna är för låga.
Det finns en stor skillnad mellan universitetsföreträdare o företagsföreträdare om hur viktigt det är att samarbeta m företag. Gissa vem som tycker vad.

Nå, vad ska man ha universitet till?

Kairos Future har grupperat många synpunkter och svar som framkommit, i fyrfältsscenarier som också visar vilka grupper som dominerar med synpunkter i vilka fält. T ex Allmän utbildning – Forskning och på andra ledden Självständighet – Lyhördhet mot det omgivande samhället på den andra. Mycket intressant. Presentationen skulle visst läggas ut senare på Sv näringslivs webbplats – då ska jag länka till den här.

Vad måste bli bättre?
Mycket i svaren ser inte ljust och hoppfullt ut. Färre och större universitet, ökad konkurrens, differentiering i kvalitet, krav på profilering och internationalisering. Men många tvekar på om kvalitén just kommer att höjas och att högskolan skulle med tiden bli mera mångkulturell och tilltala nya grupper studenter.

Ett scenariekors visar 4 framtida universitetsmodeller konstruerade utifrån gruppering av synpunkter: Kors: negativ framtid- positiv framtid, passiva universitet – aktiva universitet

“Stekta sparvar” (mera resurser som löser problemen?), ”det abdikerade universitetet” (staten styr mera), den kooperativa autonomin (samarbete mellan universitet m fl), och ”att äta eller ätas” (total konkurrens).

Recepten för ett bättre universitet ser ut sålunda:

Universitetslärare:
Mera resurser
Högre lön
Självständighet

Studenter:
Samarbete
Kontakt m företag
Praktik
Internationalisering

HR managers:
Studenterna ska ha mer tid med lärare
Mer samarbete med företag
Effektivitet som utbildare

I stort sett framkommer två linjer i materialet, menar Lindgren: Självständighet / elitism eller lyhördhet, samarbete och marknadsanpassning.

Reflexion: Rapporten blir intressant att läsa och kan nog bli ett bra diskussionsunderlag i olika sammanhang. Universiteten möjliga framtid tror jag har ljusare sidor och flera möjligheter till utveckling än vad man får om man frågar människor i systemet.

Specialisering resp komplexitet i framtiden

Troed Troedsson, ”Paradigmmäklarna” skrev en bok för ca 10 år sen, ”Don´t Panic”. Men nu är det kanske dags.
Av skolan förväntar man sig att den ska ge kompetens, börjar Troedsson. Kompetens defineirar han som vadsomhelst som hjälper en individ att nå sina mål. Ett vackert ansikte är kompetens i en miss-tävling och starka muskler var kompetens i många tidigare samhällen. Föräldrar vill att deras barn ska ha mera kompetens än de andra. Därför vill man att de ska jobba bra i skolan. Skolan har haft något att ge, genom ett kunskapsförsprång jämfört med det omgivande samhället. Det här har varit sant i 200 år. ”Skolläraren” hade förkrossande kunskaper i lokalsamhället. Men det har blivit mindre och mindre på det sättet. Och om denna skillnad är mindre, så följer också mindre dynamik med skolan i relation till det omgivande samhället. Det här ser vi på fler områden, T ex politiker är nu ofta betydligt mindre utbildade jämfört med sina väljare.

Ungefär 1990 menar han var sista året på eran “knowing where others didn´t”. Då kunde flygbolag tjäna pengar helt enkelt på att kunna driva flygbolag, vilket inte alla kunde. Nu verkar alla kunna det(!?)…och vad alla har och kan är billigt. Komparativt sett värdelöst.

Funktionalitet är inte längre det avgörande i en produkt eller tjänst. Flygplanen fungerar oftast och störtar inte. Konkurrens handlar istället om subjektiva värden, att förstå vad människor tror att de vill ha. Det är lätt att bygga ett kunskapstorn om man bygger det smalt…

Förr var strategin specialisering, vilket krävde långsiktiga relationer och noggrann planering. Nu handlar strategi om att kunna hantera komplexa sammanhang – att förstå hur allt passar ihop? Kraven blir att bemästra snabba beslut och anpassningar – det går inte förbereda sig, man måste ha beredskap.

Förr byggdes personligt välstånd på sikt i ett livsperspektiv, genom att t ex bli ingenjör och kämpa på med specialisering fram till sin pension. Nu handlar det mera om: Var är det mest spännande att vara med just idag?
Specialiserarna försöker dock hindra komplexitets-människorna. Ett exempel är mobiltelefonabonnemang. Visst vore det bra om du alltid fick tillgång till det bästa mobilnätet på ett särskilt ställe (som det sker genom roaming när man åker utomlands) – men telefonoperatörerna vill inte ha det så. De säger istället: Du får telefonen gratis om du aldrig använder annat nät än vårt…

Skolan är likadan, man binder upp och försöker specialisera – men vad skulle hända med utbildningssystemet om vi funderade på det ur nya perspektiv? Hur får vi ungdomar att vilja vara just här, just nu?

Frågan kommer fram: Kan man ändå inte tänka sig att det är de studenter som tycker att en kurs är tråkig, som är de som sen blir framgångsrika i detta ändå? Nja, inte i framtiden tror Troedsson. Har man tråkigt sticker man.

Reflexion: Intressanta observationer, och en del man inte tänkt på. Men lite generellt och svepande tycker jag.

21st Century Skills

George Fadel från Cisco börjar med 4 frågor för samtal:
1) Hur kommer världen att se ut 20 år från nu?
2) Vilka färdigheter kommer ditt barn att behöva för att lyckas i det samhället?
3) Vilka var omständigheterna kring din bästa lärande-upplevelse? (”peak learning experience”)
4) Hur skulle lärande se ut om Du skulle designa den utifrån dina svar på frågan 1-3?

Från det agrara samhället har vi ju vandrat vidare till industrisamhället och informationssamhället – och nu har vi kanske ”Imagination Society”? Framtiden är svår att föreställa sig, hur många visste att bioinformatik skulle bli så viktigt, eller ens finnas, för 15 år sen? Så företagen kan inte bara kräva mycket specialiserade tillämpade kunskaper av de nyutbildade man vill anställa – det är för kortsiktigt. Vi vet inte hur framtiden ser ut. Men vi kan förbereda oss bättre än nu.

ICT är inte ett verktyg. Det är en miljö man växer upp och lever i. Detta ställer krav på lärmiljöer, lärarutbildning, allt.

Partnership for 21st Century Skills är partnerskap och lobby-grupp bestående av 21 (sic!) stora multinationella företag som hittills övertygat 10 stater i USA att förändra sina utbildningsssystem. Mest är man inriktad på K-12. Cisco, Dell, Microsoft, Apple, etc är medlemmar.

Man har jobbat fram ett “Framework for 21sr Century Skills” http://www.21stcenturyskills.org/documents/framework_flyer_updated_jan_09_final-1.pdf
noggrant. Kunskap och färdigheter bör korsbefrukta varandra i undervisningen. Visst vill man att studenter ska ha kunskaper i olika ämnen, som tidigare – men också färdigheter. ”Not knowledge OR skills, knowledge AND skills”.
“Skills” delar han sen upp i…
1) Life and Carreer Skills,
2) Information and Technology skills,
3) Learning and Innovation Skills.
De 21 (”P21” – lägg det på minnet!) vill också se över och revidera de mesta av stödsystemen för utbildning, t ex standarder och utvärdering, kursplaner och undervisningsmetodik, fortbildning av lärare, lärmiljöerna. Från ”direct instruction” till ”content reinforced through skills”. Men vi måste frigöra tid för ”skills” man ska inte tro att detta utan vidare bara går att addera till det övriga man gör i utbildning. Det handlar om en större förändring.


Hur ser då arbetslivet ut i det 21:a århundradet?
Ja, visst finns en del av dagens yrken. Men trenderna går inte bara mot mera specialisering.
Det finns en OECD-illustration över det rådande läget som Fadel visar – hur mer och mer manuellt rutinarbete utförs i utvecklingsländer, liksom mer och mer maskinellt rutinarbete. Dessa aktiviteter minskar i i-länderna och deras utrymme blir ett slag kreativt och intellektuellt arbete, “non-routine-analytic”, men det räcker inte, allt större krav ställs på att detta arbete ska vara allt mer kreativt och kunna hantera allt större komplexitet. Framtidens yrken är kanske förutom ”collaborators” och ”orchestrators” även ”synthesizers”, ”explainers”, ”versatilists”, ”personalisers” och ”localisers” (de som kan omsätta kunskap i handling och verklighet på det lokala planet).

Några särskilda råd till Sverige? Sverige ligger bra till internationellt i t ex vad man får för sina pengar gällande grundkunskaper i befolkningen, och också gällande innovationsförmåga. Däremot ligger man lågt vad det gäller t ex entreprenörskap, något vi borde fundera över.

Reflexion: Ja, många intressanta trådar, och det märks att dessa företag i P21 har tänkt efter och är angelägna om rätt utbildningskvalité – och att denna inte alls är så skräddarsydd efter bestämda arbetsuppgifter i företag som man kanske väntar sig. Men det är lätt att ha synpunkter på undervisning – dessa hör dock till de intressantare.

Seminarium "Framtidens Utbildning"

Tisdag den 3 februari 2009, befinner jag mig tillsammans med kanske 70-80 andra intresserade på ”Framtidens utbildning”, ett seminarium anordnat av Svenskt näringsliv på Näringslivets hus i Sthlm.
Den direkta anledningen verkar vara att redovisa den survey och rapport som Kariros Future gjort med 6000, personer, universitetspersonal, studenter, HR-managers och opinonsbildare/beslutsfattare: ”Högskola 2025”. Mats Lindgren, vd Kairos Future presenterar detta.
Med som föreläsare på mötet är också George Fadel från Cisco, med titeln ”Global Lead Education”, för att tala om ”21st Century Skills” och Troed Troedsson från ”Paradigmmäklarna”.