Onda problem i online-undervisning

Det fanns en preconference workshop på Educause 09 om "Quality Online Course Design: Addressing "Wicked Problems". Jag kunde inte vara med på denna, men hamnade i samspråk med en av föreläsarna som länge "samlat" på sådana problem. Det är problem man ofta observerar, men som sällan löses eller har någon uppenbar lösning, eller som t ex är svåra att lösa i samförstånd mellan inblandade parter. Eller så är problemet svårformulerat, man förstår det kanske inte förrän man har en lösning som fungerar?
Jag blev lite intresserad av ämnet. För visst är det så att vissa problem är mera återkommande och knepiga än andra.
Här är en lista på sådana problem, och här är presentationen från denna workshop.

Jättekorta föreläsningar

Hur tar man ner en 60-minutersföreläsning till en minut? Ja, sånt både diskuteras och tillämpas här på Educause. Här finns serier av mikroföreläsningar på en eller 5 minuter, 10 och 15 minuter, etc. Formatet 45 minuter eller 60 minuter kanske snart är ett minne blott i universitetskulturen? Kulturskymning eller inte? Vad kan vara bakgrunden?
* Tillämpningar av M-learning, utbildningsinnehåll på mobiltelefoner etc
* Den amerikanska Speech-traditionen spelar säkert in
* En allmän upplevelse av att föreläsningar blir väsentligt kortare om de spelas in i förväg, för att diskuteras när man träffas
* Inspelade långa föreläsningar används inte av studenterna i sin helhet - man söker i dem efter det man upplever sig behöva. I klassrummet satt man fast...
* Användning av föreläsningar som resurser bland andra, skapar en större koncentration på avgränsade ämnen, inte på att föreläsningarna ska pågå t ex 45 minuter
* Kanske har det också blivit svårare att hålla den klassiska linjära välförberedda långa perfekta föreläsningen då lärare är alltmer påverkade av ett hypermediaformat. När någon student frågar, eller man tycker att ögonen visar intresse - ja, då är det som att det "klickas" på detta moment och man utvecklar den delen mera istället. Föreläsningen har blivit Internet-skadad/påverkad?
* Föreläsningen är kanske inte längre huvudsaken - och framför allt inte som då det på medeltiden ibland saknades texter - definitivt inte längre enda kanalen till kunskap. Ett ytterligare tecken på förändring av kunskapsbalansen i utbildning.
* Föreläsningen används nu mera för att tända intresse, starta studenternas arbete etc - inte att veckla ut ett kunskapsmoments delar.
...och lite "stand-up" är det nog i det hela.

Men få hävdar att utvecklingen går mot endast fragmentisering. Rollen för den ingående förklaringen, anlysen, orienteringen finns nog kvar. Och en lämplig kurs i hur man gör 1-minutersföreläsningar går på 5 minuter säger man...

Se wikipediaartikel om mikroföreläsningar.
Se "One-Minute Professor"
Föreläsningsexemplet ovan är hämtat från denna sida på Northern Illinois University.

Lecture capture är inne

"Lecture capture" är ett koncept man ser mycket av på Educause Annual Conference 2009 i Denver. Lecture Capture är en slags automatisk klassrumsinspelning av ljud, video, whiteboard och allt som kommer genom lärarens dator till projektorn. Detta kan sen ses antingen på en stor skärm med alla källor som separata men synkroniserade filmer. Ibland finsn sökfunktioner också. För t ex IPods så kan man ladda ner en ikrympt verison, eller t ex bara ljudet, för att lyssna på bussen eller så. Vissa system kan också direktsända.

Flera företag finns här: Sonic Foundry / Mediasite, Echo360, Tegrity, Vidizmo. Ett antal sessions handlar också om lecture capture, och är olika avancerade. Det universitet som hittills har satsat mest konsekvent på det verkar vara Purdue University, Indiana. Deras Manager för Emerging technologies, David Eisert, berättar om bakgrund och upplägg för deras s k "Boilercast Initiative".
Purdue har en gammal tradition av att spela in föreläsningar - först på band, sen på kassett sen slutet av 80-talet. Studenterna kunde kopiera föreläsningar i biblioteket - mycket populärt.
Nu har man rullat ut fast installation av Echo360-funktionalitet i alla sina 270 standardklassrum. Dessa klassrum hade redan sedan tidigare en fastställd standard med bra IT- och mediautrustning för läraren att använda. Nu har man lecture capture också. En lärare får i början av terminen frågan om han vill ha sina föreläsningar inspelade, ja eller nej. Studenterna trycker ofta på för ett ja. Ingen tekniker finns, allt sker automatiskt och är kopplat till en lokal dator, som vid lektionens slut laddar upp materialet till en dator där det processas och komprimeras - sen finns det på en länk som läraren kan göra som han vill med - dela med sig av till studenterna automatiskt eller granska före publicering. Man tillåter dock inte f n redigering, inspelningen är som den är och kan användas eller inte. Man menar att lecture capture inte lett till något minskat deltagande på föreläsningar, möjligen kan ett par studenter som ändå brukar sitta längst bak och inte just medverka ha detta som en ursäkt för att inte komma alltid.
Lecture-capture-systemet är integrerat med lärplattformen Blackboard och ITunesU för mobile learning på Purdue. Man är nöjda, men vill på fråga inte berätta vad det kostat...

Course Redesign - rörelser

Nu är IT i undervisning inte bara experiment längre, eller projektbetonade försök att fylla på med online-studenter. Tidigare i USA, som i Sverige, har det ofta talats om mellan kollegor att all IT i undervisning är dyr och nog sällan lönsam. Men i de flesta andra sektorer av samhället är IT en tydlig effektiviserings- och förbättringsfaktor. Men så har det kanske inte genomgående börjat fungera i undervisningssektorn än, utom kanske för vissa universitet?
Nu har det formats "Course-Redesign"-rörelser. En definition av "Course redesign": "a systematic process to simultaneously improve learning outcomes and reduce/contain instructional costs."
Syftena med course redesign är flera:
- Att förbättra DFW-rate (minska avhopp och underkännanden) genom att engagera studenterna och följa upp individuella resultat bättre, även i stora undervisningsgrupper,
- Att genom arbetssätt, t ex inslag av social learning, skapa gemenskap i mindre grupper, även i stora klasser
- Att åstadkomma bättre flexibilitet för lärare och studenter.
- Att göra en bättre och intressantare undervisning och möjliggöra ett bättre lärande, trots ekonomiska begränsningar.
Nu har universitet avdelningar för course redesign, det finns nationella institut dit man kan åka på kurs i ämnet, man kan söka pengar till course redesign, det finns mallar / roadmaps att använda, etc. Effekten ägs vara bra - effektivitets- och lönsamhetsökningar på 15-77% talar man om. Kurser som är populärast att jobba med verkar vara stora kurser på undergraduate-nivå där både vinsterna och förlusterna kan vara stora, t ex i matematik, och ibland små men viktiga kurser som man vill ska kunna överleva ekonomiskt.
Det nationella institut som nämns oftast är NCAT, National Center for Academic Transformation , men det finns andra koncept och rörelser. NCAT:s sajt är innehållsrik, med många exempel och saker att tänka på.
Campusbaserad blended learning kan vi väl kalla det?

SCALE-UP - klassrum

"Learning Spaces" har varit ett aktuellt ämne flera år, och många universitet har experimenterat med undervisningsmiljöer som varit en mix av föreläsningssalar och datorlab och gemenskapsyta. Men ofta blev de antingen-eller, det är i alla fall mitt intryck. 2005 kom t ex boken "Learning Spaces", med många exempel. Nedladdningsbar här.
Nu har man tydligen börjat hitta lite normalformer eller standarder för nya klassrum som är IT-grupparbetsrelaterad men ändå med läraren på något sätt i centrum. Se t ex här. och kolla på denna 4-minuters video från University of Minnesota.

View SCALE-UP Sites in a larger map
SCALE-UP står för Student-Centered Active Learning Enviroment Undergraduate Programmes. Se nätverkets / rörelsens hemsida för fler exempel. Kartan representerar klassrum av denna typ - USA, och något här och där i världen i övrigt - tunt i Europa dock. Vilken inte innebär att den här typen av klassrum inte finns?

Vidizmo - lecture capture med mashup

Lecture-capture-lösningar är på modet här - problemfria inspelningar av föreläsningar i klassrum. Men om man vill jobba lite mera med sin inspelade föreläsning verkar Vidizmo var ett intressant alternativ. Lätt att spela in, lätt att redigera, lätt att projicera olika källor, lätt att till olika delar av föreläsningen knyta dokument, länkar, kolla-dig-själv-grejor, etc. Vidizmo kan också t ex direktsända. Ingen särskild hårdvara. Automatisk lecture capture framma i januari.

Vi bör kämpa för modern copyright!?

Lawrence Lessig, Professor från Harvard Law School och mycket aktiv i debatt och initiativ kring moderna copyrightregler. Han förklarar hur copyright uppkom men inte berörde särskilt många kring år 1900 - till att den 100 år senare berörda alla, nästa varje timme riskerar vi att krocka med copyrightregler. Skillnaden är att det nu produceras kopior när man konsumerar media. Hela tiden. Det var inte förutsett. men vi har ändå i stort sett gratis tillgång till alla världens böcker om vi lånar dem på bibliotek. är det inte underligt?
Ett bland flera exempel på nutida komplikationer med copyright som Lessig nämner är att merparten av alla dokumentärfilmer egentligen börjar vara obrukbara. När de producerades gjordes många kortsiktiga avtal om hur t ex nyhetssnuttar och annat externt material i filmen skulle kunna användas - och det är en gigantisk uppgift att omförhandla dessa nu för en ny visning. Men vi vill kunan se på dessa idag, om vi behöver!
Copyright är till för att skydda kreativitet, brukar det sägas. Men all kreativitet sker i en ekologi, en kontext - och varför skulle högre utbildning och forskning trivas i samma ekologi som Britney Spears? Tänker vi efter så fungerar det inte. Businessmodellen för vetenskap och utbildning (som dock är något olika), är mera av kommunism - uppfattat på rätt sätt, menar Lessig.
Han delar ut, bildligt, en licens för akademiker att protestera och ifrågasätta. T ex tillgång till forskningsdatabaser är en stor utgift - som stora universitet bara betalar - små, särskilt i uländer, har ingen chans. Lessig vill ah en OpenAccess Model. Hn är inte för "abolitionism", att helt enkelt skrota copyright. Det är inte heller bra. En alternativ modell är Creative Commons, "Some rights reserved" - och faktiskt har såväl Al Jazeera som Vita Huset (för sitt pressmaterial) anpassat sig till denna standard. Lessig fick stående ovationer - av de flesta, några läroboksförfattare och ägare av forskningsdatabaser satt nog ner...? Nu finns Lawrence lessigs föredrag också på nätet i lecture-capture-format här. men gå fram till slide 101 för att få höra Lawrence lessig, som i snabb takt under en timme avverkar kring 700 slides utan att det känns ansträngt...

E-böcker och E-bookreaders

En session handlade om eböcker och ebokläsare. det måste jag ju gå på eftersom jag var intitativtagare (Centrum för Utbildningsteknik vid UmU var projektägare) till ett projekt med stöd av DISTUM 1999-2000. Vi testade då RocketBook, för läsning av texter som annars skulle ha varit bredivdläsning, vilket funkade ganska bra. När vi testade en ordinarie kursbok på äsplattan, så ville man ha den på papper också . man känhde inte att man kunde plugga annars...
Så verkar det vara än idag. Salen var full, många var intresserade, och både universitet som hade testat och lärmomedelsförlag och hårdvarutillverkare var med. Det finns nu många läsplattor, t ex Kindle (Amazons), Barnes&Noble Nook och Sony Reader. men som någon sa: "The problem with ebook readers is ebook readers".
Vi är alla, även "digitala infödingar" uppvuxna med och inskolade i boken, "codexen". Man kan läsa texter och romaner på en läsplatta, men det är svårt att "plugga", tillräckliga annotationsmöjligheter finns inte, och "man vet inte var man är", mm mm.
Nu är väl kanske en del saker på gång. E-ink, plattor med mera interaktionsmöjligheter, och med möjlighet att dela anteckningar. Alla verkar också vänta på att Apple ska dyka upp som gubben ur lådan och försöka göra någon insats i ebokläsarbranschen.

Nåja, kan man läsa på laptopen då? Javisst, men inte så gärna kursböcker. Samma sak som med läsplattor: tillräckliga annotationsmöjligheter som man känner sig bekväm med saknas. Pdf-filer verkade vara största hat-objektet i rummet. De är för statiska. Istället utvecklas nu ett antal andra format, och konvergens på textformatområdet kan väntas. En universitetsföreträdare tycker att 15 dollar är en lämplig litteraturkostnad per kurs...förlagen och kursboksförfattarna verkar inte vara med på det tåget...
Sen har vi en faktor till, nämligen Web 2.0. "Reading alone is so yesterday" säger någon. Andra protesterar och försvarar bokens linjära format och solitära konsumtion.
Den långsiktiga skillnaden mellan en bok och en web-sajt diskuteras också livligt - utan slutgiltigt resultat... Linjärt media mot hypermedia.
Kolla gärna wikipediaartiklar för e-bok-textformat, ebok-läsare, och eböcker.

Open Labyrinth - simuleringsverktyg

Rachel Ellaway och David Topps från North Ontario School of Medicine berättade om hur de jobbar med case i undervisningen med hjälp av ett verktyg som verkar intressant och smidigt för många ändamål: Open Labryrinth (Open Source-verktyg).

NOSM är en ganska ny enhet, bildad av två univesitet gemensamt: Lakehead University och Laurentian University med respektive campus in Thunder Bay och Sudbury, 120 mil mellan! De har också forskning och undervisning på många andra ställen i Ontario. Detta innebär också att man satsat mycket på att var en "cloud school", arbeta mycket över Internet. Patientcasen är ett exempel.
Det finns många sorters patientfall som lärobjekt att jobba med. PÅ NOSM har man satsat på en enkel sort som man fort producera och justera. Det är väsentligen textbaserat i en slags hypermediastruktur. För medicinsk utbildning är det viktigt. Ingen student möter själv alla de patienter han behöver ha erfarenhet av, och studenten kan givetvis inte hålla på med trail and error-metoden med riktiga patienter. Man ser sin case-samling som en uppsättning narrativa spel med olika utgång. I verktygen kan man egentligen göra vadsomhelt - inte bara patientsimuleringar - handledningar, problemlösningar, etc, etc.
Genom programmet Vue gör man först en struktur i mindmap-form, som sedan transformeras till en slags enkel webb-vy.
Open Labyrinth kan också kopplas till att kontrollera avatgarer i miljöer i Second Life - så man "ser" patenten dö...för mångdimensionell upplevelse. Sägs inte vara jätteknepigt alls. Lite kan man tvivla?
Man betonar att dessa textbaserade simuleringar duger utmärkt. Man behöver inte göra det onödigt knepigt för sig. Som parallellt exempel anförs att USA en gång utvecklade, för många miljoner, en kulspetspenna som man kunde skriva upp-och-ner med, avsedd för astronauter, the space pen. Ryssarna använde blyertspenna...
En del andra medicinska utbidlningar jobbbar med Open labyringth också. Här finns ca 60 fall som NOSM bjuder på (Creative Commons License).
Open Labryrinth är utvecklat i Edinburg. Här är fall som de bjuder på - kolla särskilt det klassiska fallet Sarah Jane.
Upptäcker att det finns ett EU-projekt också, som har Karolinska med, Virtualpatients.

Workshop om Mashups

En preconference workshop som jag valt (och var convener på, värd och ordningsman), handlade om ”mashups”. Det är ungefär att kombinera två dynamiska informationskällor till en tredje i något särskilt syfte. Vår instruktör var Raymond Yee från Berkeley University – han har också ett företag, Data Unbound, samt har skrivit en bok: Pro Web 2.0 Mashups: Remixing Data and Web Services. En hel del material kring boken finns här: http://blog.mashupguide.net/

Ett nu klassiskt exempel på mashups var när Google maps kom, och en del började greja lite med koden bakom och fick spännande saker att hända. http://www.housingmaps.com var en av de första och mest kända – en kombination av Google maps med databaser med fastigheter till salu. Det var kanske inte riktigt meningen att man skulle göra så först, men Google accepterade och fixade till sitt gränssnitt för såna här kombinationer, sitt API, så att man lättare skulle kunna mixtra.
http://www.chicagocrimes.org är också känd och stilbildande – att koppla ihop brottsförekomstregister och de adresser för brott och ingripande som fanns där med karta, så man fick överblick över brottsligheten på gatan…
På http://www.worldcat.com är bibliotekskataloger kombinerade med uppgifter om var den som söker en bok befinner sig – och man får veta närmaste bibliotek där boken finns.
Det är för att göra vissa saker ganska småknepigt, man måste förstå xml-kod mm. Men gällande andra saker så kan man byta ut lite uppgifter i färdig kod för att få saker att funka, t ex att filtrera Flickr-bilder i olika sammanhang (Flickr har mycket tillrättalagt API för alla slags mashup-operationer.
Vill man ha en överblick över vilka källor som är populara att kombinera och hur de har kombinerats och hur man kan göra, så kan man gå till http://www.programmableweb.com, där kan man få mycket hjälp.
Spännande var cokså en demo av ”Yahoo Pipes” http://pipes.yahoo.com/pipes/ , olika sätt att göra, kombinera och filtrera Rss-strömmar genom ett grafiskt gränssnitt. Ser kul och begripligt ut!
Detta med mashups bara växer. Sök på ordet får du se. Snart är det ännu enklare att kombinera och filtrera information och presentera den på nya sätt. Både som digitala lärobjekt och som uppgifter för studenter. Trenden börjar vara att då det inte är svårt att få tag på information längre (men man måste förstås bedöma kvalitén), då kan man istället leka med informationen och kombinera den på olika sätt med annan information – och få nya insikter och frågor. Riktigt var mans hobby är detta inte än, men kanske snart. Spännande, men komplicerat.

Free Agents Learners...

Julie Evans presenterar med Project Tomorrow, Speak Up! Det är ett projekt som årligen samlar data genom Internet surveys (SpeakUp!) från grundskolor (K-12) – elever, föräldrar, skolledare och lärare. Man ger också tillbaka till skolan deras egen data för självanalys. Ca 330 000 enkäter blev et förra året. Nu ska man också börja samla data från lärarstuderande.
Det handlar om IT-frågor, IT-mognad, tillgång till IT-hårdvara och kommunikation, attityder till IT, drömmar om hur en modern skola skulle kunna se ut mm.
Elever får bedöma sig själva angående sina färdigheter. Inte så många anser sig ”avancerade” IT-användare – men de klarar mera saker än vad man tror i alla fall, även långt ner i åldrarna. Men de klarar vad de vill klara, spela spel, nätverka med vänner t ex. Många i förskolan önskade sig Iphones, det räcker inte med vanliga mobiltelefoner… Läs om detaljer på sajten.
Mailar gör barn numera bara när de måste kommunicera med vuxna, t ex farmor och farfar. Man vill ha en egen laptop, att använda i skolan och kommunicera fritt, det är ganska genomgående. Alla har inte Internetaccess elelr dator hemma – men man är uppfinningsrik på att skaffa sig tillgång – hos kompisar, släktingar, på biblioteket, etc.
En tydlig sak som också är genomgående är den s k ”Digital Disconnect”. Man använder IKT före skola och efter, men själva skoldagen har många restriktioner på vad man får göra, vilken hårdvara man får tillgång till, och när och när inte man får använda IT. Men efter skolan brakar det lös igen. Barnen vill för det mesta använda dator (laptop) i sitt arbete, precis som vuxan. De verkar övertygade om att framgång i arbetslivet har i stor grad med IT-användning att göra. Men de misstror skolan om att kunna hjälpa dem på rätt sätt. De kollar ibland upp vad lärarna sagt på Internet, om det verkligen är så…och i middle school är det vanligt att man tar online-kurser (och använder t ex pedagogiska YouTubefilmer?), framförallt i matematik, parallellt med sina studier. Man vill ha bättre hjälp att förstå, man vill skapa en slags blended learning(?)
Se på http://www.tomorrow.org.

Educause Exhibition

Till Educause hör en jättelik mässa med produkter och tjänster. Ska blogga mera om några särskilda stånd sen. Det är fart här, och ingen blygsel om kommersialismen. Som en fotbollsplan ungefär, full av IT-grejor, möbler, IT-tjänster, försäljare i särskilda kostymer, giveaways och tävlingar. Musiker, clowner och folk i djurkostymer saknas inte heller. Lite osvenskt är det.

På Educause Annual Conference 2009: "The Best Thinking in Higher Ed"

http://www.flickr.com/photos/ethomsen/ / CC BY-NC-SA 2.0

Nu är jag på plats i Denver för Educause 2009. Konferensen är i år inte fullt lika stor som tidigare, "bara" ca 5500 personer, mest från amerikanska universitet, men även från många andra länder. Från Umu, som är medlemsorganisation i Educause, kommer faktiskt 9 personer. Förutom undertecknad så kommer de andra från LADOK. Konferensen inrymmer många spår och specialinriktningar. Allt från programmerare till nätverkstekniker till pedagoger och universitetsledare och bibliotekarier och utvecklare och administratörer finns här. Och många försäljare i deras fotspår...
Årets upplaga av konferensen finns också i en online-variant som man får köpa in sig på per universitet och följa om man vill. Ska försöka blogga om de saker jag är med om - jag koncentrerar mig på "Teaching and Learning"-delarna av konferensen mest. Mellan varven träffar jag gamla bekanta och försöker skapa några nya kontakter - både för allmänt nätverkande (eller snarare - inriktat på specialister på "blended learning") och för konferensen "Emerging Pieces in the Education Puzzle i på Campus Skellefteå" (jag spanar in möjliga föreläsare).

Storytelling med Bryan Alexander

”The last man on earth sat alone in a room. There was a knock on the door. (Fredric Brown, Knock 1948)
Bryan Alexander, Research Director på NITLE, National Institute on Technology in Liberal Education. Han har besökt UmU och HumLab för något år sen (se hans streamade föreläsning då på HumLabs sajt), föreläste om storytelling, i allmänhet och i utbildning.
Människan kanske inte förändras så mycket. Vi sitter fortfarande framför brasan och hör andra berätta och bidrar själv med något också. Hunger efter en god historia är enorm. Nu heter brasan Internet.
Det fanns storytelling i web 1.0 också. Det handlade t ex om hypertext stories, berättelser som kunde ta olika vägar beroende på olika saker, eller om kedje-mail, etc.
Web 2.0 öppnade för massor av kommunikation och gemensamt skapande. Möjligheterna blev nästan obegränsade. Se t ex på delicio.us tag ”storytelling”.
Man twittrar, bloggar och wikifierar historier. Vad sägs om en snutt av en gammal bok i blogg- eller twitterform (140 tecken) varje dag – med fria möjligheter till reflexioner och diskussioner. Vissa sådana saker har varit mycket populära. Eller att berätta en historia med 5 bilder på Flickr – egna och/eller andras? Faktiskt rätt kul, se t ex xxxxx.
Och det finns nu många verktyg att ganska lätt göra spel av sina historier med. Och så har vi videoberättandet givetvis. Och det bara fortsätter och sväller. Men allt kommer att vara annorlunda, ungefär till nästa sommar. Som alltid nuförtiden…

Web2 0storytelling 2009

View more presentations from BryanAlexander.